Idag kom jag hem till mamma och pappa så kom Olle deras katt
Jag - Heeeej Ulla :)
Mamma: -Ska jag kalla Challe för Cecilia hela helgen?

Hahahahah :D

I lördags var jag och Emma på loppis, i Hörby faktiskt, vilket jag har nedvärderat alltid och bara trott att där var massa skit, oj så fel jag hade. Man blir glad av att gå på loppis och änndu gladare när man skådar sina fynd :)
Hade jag haft massa massa plats hade massa annat fått föja med hem. För priserna kan man inte klaga på, 20 kr + 20 kr.

Challe har såklart med kollat in dom som ni ser.

 

Håller bokstavligen på att kräka, detta är för mycket för mitt psyke.. tror jag!
Man kan känna sig "tyngd" både positivt och negativt. Så listan är blandad

1, Fått ett ganska drygt sommarschema (dock kändes det lite bättre idag)
2, Den jävla naturkunskapen, fick en hemtenta som typ är på arabiska och håller på med ett arbete jag typ fastnat i.. (tror jag viger min fredag åt detta, och söndag och måndag och tisdag och onsdag, så jobbigt känns detta) har vaknat flera gånger inatt och tänkt på detta och sammtidigt känns det som något sparkar mig i magen, så ont gör naturen om man säger så
3, Fick mejl om skolan jag sökt, ska dit på informationsmöte (fine) men sammtidigt är det ett svenska-test (fine) MEN även ett engelsk-test (det dödar mig långsammt, jag har typ fobi för att prata engelska) och innebär detta att jag tex ska säga nässpray eller något annat på engelska, är jag körd, död!
4, Väntar svar från något annat som är jättejättekul, men väntan är ju riktigt dryg
5, Och jag ska väll inte sticka under stolen med att jag är smånervös för mitt nya jobb?

Aja, det var kanske allt, men för mycket ändå! Den 9 juni är mina nerver tillbaka till sitt ursprungliga skick, åhh jag längtar.

Men, har iaf en toppenhelg att se fram emot, fredagsmys med familjen, lite shopping med sis i morgon, sen resten av helgen hos min blivande sambo!

<3

Jag har länge funderat över tatuering och nu har jag bestämmt vad och var :)

Funderar även på en liten katt typ bakom örat och hitta en bild på ungefär hur jag tänkt mig

Idag är det rehab här hemma, mina bebisar vill inte som jag vill :( (Läs: Orkidéer)

Dom har fått bada ordentligt, fått näring, kärlek och nu står dom på torkning för att sedan få flytta tillbaka till sina krukor.

Blir så lessen när jag ser dom, bladen bara mjuknar och mjuknar och blommorna trillar av, så idag läste jag på lite och kom fram till att dom nog behövde detta.
I morgon när jag vaknar så ska dom helt enkelt vara lite repade, tror jag ska köpa några syskon till dom idag, dom piggas kanske upp av det?

Nu börjar jag beta av..
Sista gånger jag städade hos den
Sista gånger jag jobbade tsm med den
Sista gången jag duschde den
Jag kommer aldrig mer göra dittan och aldrig mer göra dattan

Vet inte hur detta känns i magen egentligen?
Man vet ju vad man har men inte vad man får, men jag är dock ändå säker på att detta blir toppen :)

Har två dagar kvar om jag glömde säga det

Vet inte om dessa skulle passa som handen i handsken eller ej?




Eller jo det hade dom nog

Ställ inga krav du själv inte kan nå upp till

Varje gång jag sätter mig för att plugga, ser det ungefär ut såhär, konstigt att det går lite si sådär..


 

I somras var jag på spa i Polen och där noppade och färgade dom mina ögonbryn, jag kan nog ärligt säga att fram till den dagen så har jag typ aldrig noppat mina ögonbryn och absolut inte färgat! De få gånger jag har fått de målade har jag hållt på att kräka typ då jag tycker jag sett förjävlig ut, tyckte det efter Polen med, att jag såg hemsk ut men kom fram till att det slits bort. Men nu till saken, att efter Polen har jag fortsatt med att färga och noppa då jag verkligen trivts i det och skulle absolut inte sluta med det.
Så summan av kardemumman, hur fan har jag kunnat leva 23 år utan ögonbryn?


 

I morgon skuttar jag in och lägger denna (ledighetsanökan) på chefens skrivbord som jag dock redan vet är beviljad. Sedan ska jag ringa vår löneadministratör eller vad det heter och fråga exakt hur många semesterdagar jag kan ta ut i månadskiftet maj/juni, lägga in de dagars semester jag har och räkna mina dagar/helger/kvällar/morgnar och allt vad det heter jag har kvar på Vallgården, sen säger jag hejdå Vallgården i slutet av Maj och hej KK 6 juni, behöver jag säga att jag längtar?

Shit, idag slog det mig, ca två månader kvar på Vallgården, jag tänker att jag en dag är tillbaka igen, men så blir det nog aldrig. SKÖNT men märklig känsla :)
Jag går från slutstationen med gammla människor till där nya liv kommer till, jävla skillnad det där.
Jag måste lära mig prata tyst istället för att skrika dom i öronen.


 

I veckan rasade mitt liv samman för ett tag, jag skojar inte när jag på en minut planerade min begravning, tänkte ut hur mina sista dagar i livet skulle levas, vad min sista önskan skulle vara, jag skulle sluta träna, sluta spara pengar, leva på chips och cola (vad skulle det spela för roll lixom) m.m, m.m. 
Jag trodde allvarligt talat att jag skulle dö, i inget mindre än cancer. (Och skulle jag inte dö, så tänkte jag att jag aldrig skulle kunna få barn och då kunde jag lika bra dö för den sakens skull).
Jag fick reda på att jag hade cellförändringar. En brev damp ner i brevlådan som berättade detta.
Men efter att ha pratat med mamma <3 två gånger och hon läste igenom allt som stod på internet, gråtit en flod, sovit på saken så kände jag att jag nog kommer överleva trotts allt ;) Eller jag håller tummen för det, det behöver ju inte vara något alls? Jag är iaf inte klar med livet, så enkelt är det!

Så som en tröst till mig själv, en tycka-synd-om-mig-själv-present syndade jag med att internetshoppa (hade t.om 25% på en vallfri vara)